Corcovado National Reserve, Costa Rica

Som sista destination på min vistelse i Costa Rica begav vi oss till Nationalparken Corcovado, beläget på Peninsula de Osa i söder. Utnämnd av National Geographic att vara en av de mest biologiskt intensiva platserna på jorden och Costa Ricas enda orörda primära regnskog, begav vi oss ut för två dagars vandring. Otroliga paradisstränder, tapirer i buskarna och arapapegojor flygandes över trädtopparna. Delfiner i havet, hajar i floderna, jaguarer och pumor som gömmer sig i regnskogen. Allt detta troligen tack vare dess isolerade läge.

Härefter väntade inget annat än hemresa till Sverige. Efter en tre månaders lång resa med helt fantastiska upplevelser sa jag adjö till min kära reskamrat och begav mig hem mot den underbara våren i Sverige!

Sloth Sanctury, Cahuita, Costa Rica

Utmed Costa Ricas karibiska kust ligger orten Puerto Viejo, ett strand- och surfparadis där vi spenderade några slappa dagar. En dag gjorde vi dock en mindre avstickare till ”Sloth Sanctury” utanför orten Cahuita, där utsatta sengångare, stora som små, togs om hand och skyddades.

Costa Rica – djur och natur

Costa Rica bjöd på otaliga natur- och djurupplevelser. Ger ett smakprov av dem nedan!

Boa constrictor

Kajmaner, kajmaner.. överallt

Red dart frog

Tortuguero

Emerald basilisk

Huacachina

Som sista destination på vår färd tillbaka till Lima stannade vi till i Huacachina. Vi hade fått höra att det skulle vara en liten oas mitt i ett stort ökenlandskap. Beskrivningen kunde inte ha varit battre. Oasen såg ut precis som man föreställer sig att en oas ska se ut. Gröna palmer som växer utmed en mindre vattentäkt och sanddyner som isolerar oasen från resten av omvärlden. Med dessa ståtliga sanddyner utanför fönstret föll vi för frestelsen att testa på sandboarding. Med mer eller mindre en tjock träplanka fastspänd på ens fötter blev uppgiften som väntat ganska svår, men transporten mellan sanddynerna med dune-buggie förgyllde verkligen upplevelsen. Som att leka i en stor sandlåda ungefär. Festligt!

Paracas

Paracas, en halvö inte långt från Lima, har en unik miljö där ökenlandskap möter hav. Vackra kuststräckor med badvänliga stränder, men det är i första hand öarna strax utanför Paracas som drar mängder av turister varje är. Ute på Isla Ballestas finns en unik fauna av sjölejon, pingviner, delfiner, valar och mängder av fåglar. Naturnördar som vi är, var detta ett självklart resstopp på vår färd tillbaka till Lima.

Värt att nämna är även att öarna utgör en viktig naturtillgång för Perus ekonomi. Det stora antalet fåglar på ön producerar tillsammans en avsevärd mängd ”guano” (fågelskit), vilket skördas vart femte år och säljs som fullvärdigt gödningsmedel. Därtill ska också sägas att ett visst antal personer konstant bor ute på ön för att vakta denna värdefulla naturresurs mellan skördarna.

Colca Canyon

Tre dagars vandring i världens djupaste dalgång. Informationen vi fått på förhand var visserligen knapphändig, men vi insåg trots allt vi gav oss in på något av en utmaning. Detta insåg dock inte alla andra i vår lilla vandringsgrupp. Med en imponerande lista av åkommor som höjdsjuka, skadade tår, ryggsmärtor och ett dåligt knä (läs: övervikt) började de vandra nerför dalgången tillsammans med oss och vår guide. Det dröjde dock inte länge förrän ansträngningen blev för stor och bekymren för många, vilket gjorde att vandringstakten fick slås ned och mulåsnor tillkallas för att transportera de stupade vidare till vårt boende för natten. Efter att vi vid kvällsmaten råkat yppa att vi var läkarstuderade, blev vi nästa morgon inbjudna till grannens sovrum för att ge en smärtstillande injektion i gluteus maximus. Vi klagar dock inte, det är ju sådana ting som gör en vandringsfärd än mer minnesvärd! Omgivningen var verkligen inte heller att klaga på. Nere i dalen bodde vi i lerbyggda hus, där fick vi en god natts sömn och en otrolig pannkaksfrukost dagen därpå. Vandringen uppför dalen var en historia i sig, med regn och konstant motlut i två timmar. Men vi klarade det fint, utan vare sig höjdsjuka eller mulåsnor.

Höjdpunkten på vår vandring var nog trots allt utkiksplatsen Cruz del Condor. Ett tiotal kondorer som seglade över oss likt jaktplan på låg höjd. Mäktigt! För att få en känsla av vår upplevelse bifogar jag en filmsnutt nedan.

Besök i Peru

Då det bjöds på påsklov hemma i Sverige passade mina kära föräldrar och flickvän på att besöka mig och Robert i Peru!

Efter en glad återförening i Lima begav vi oss snabbt till Puerto Maldonado och Amazonas djungel. Tre timmar uppåt floden och 15 minuters vandring in i den mörka djungeln uppenbarades lodgen som skulle bli vårt boende de kommande fyra dagarna. Med rummen öppna mot djungelns ljud och mystik bodde vi fantastiskt nära naturen, med fotogenlampor som enda belysning.

Efter fyra helspäckade dagar med grundlig utforskning av djungelns terräng, begav vi oss raskt vidare till Cusco. Ett stängt Macchu Picchu till trots, fick vi en rejäl dos av Inka-kulturen i Sacred Valley och på resvägen vidare till Puno. Sista dagen spenderades till sjöss med en båttur på Titikakasjön och besök på några av dess vassöar.